Rättsväsendet agerar till fördel för våldsverkaren

Ännu en hård erfarenhet av det svenska rättsväsendet. Rättsväsendet står regelmässigt på förövarens sida. Den drabbades vrede känns väl igen. Hur lyfter man fram dessa förödande systemfel så att de blir synliga? Så här skriver signaturen Korall i Sven-Erik Alhems blogg:

De kriminella har inte bara gräddfil i domstolen, utan hela samhället med sig på olika sätt, vilket jag fick erfara efter att min son grovt misshandlades i skolan. Efterföljande så kallade rättsprocess, som förövrigt hölls i församlingshemmet, var en parodi på hur en rätt ska agera. Och de agerade också ensidigt till fördel för våldsförövaren, där även kommunen lämnade in olika handlingar, vilka ensidigt berättade vilken bra person våldsförövaren var, samt utelämnade den faktiska substans, som annan fakta, trots att den var välkänd både i skolan som övriga samhället. Våldsförövarens mor var anställd vid kommunen som socialsekreterare, vilket kan vara en förklaring till att de mörkade fakta. Vi som var drabbade hade förövrigt varken rättsbiträde eller någon som helst talan, åklagaren var inte ens insatt i ärendet. Helt klart agerar det svenska rättsväsendet för de kriminella och för även deras talan. Likväl som de aktivt agerar med godtycke, kan de också i princip välja bort all substans och vad som egentligen är spörsmålet. Man kan bara varna för det svenska rättssystemet…

…de som aktivt agerar för att skada andra människor, vilket det svenska rättssystemet tillåter och legitimerar i alla avseenden. Även om många som jag väljer bort att strida med dem, kommer de dock alltid att stå i misstro för omgivningen, säkerligen också genom framtidiga generationer. Ett samhälle med ett rättsväsende, som aktivt agerar för brottsförövaren eller med godtycke skapar endast ytterligare konflikt, i många fall även hemska övergrepp i sak. Utifrån deras fel och brister, samt arroganta förhållningsätt mot brottsdrabbade, kan de således heller icke förvänta sig annat än förakt och avsky från dem de skadat.

Rättsväsendets fel och brister har i många fall skadat brottsdrabbade i många avseenden mera än själva brottet. Mitt största misstag i livet har således varit att anmäla våldsövergrepp till polisen, vilka konsekvenser satte mig i rättsprocesser och stämningar under en tioårsperiod, till mesta delen från människor jag varken kände eller hade någon som helst anknytning till.

Dessutom tror jag många medvetet väljer bort sin klagan, som även att hävda sin rätt i sak, med tank på hur det svenska rättsväsendet egentligen ser ut, och där det kan agera såväl utan sans, som annan mening i många avseenden. Det handlar således heller inte endast om att de kränkta personerna egentligen saknar medel, och eller pengar, många har dessutom försäkringar med rättsskydd, som täcker upp viss del av kostnaderna, utan mera handlar det om att många kommit till den insikt att det är helt meningslöst, och att de eventuellt heller aldrig kommer loss ifrån rättsväsendet, utan kan fastna i den rötan som pågår, där i princip ett ärende kan fortlöpa under hur lång tid som helst. Där fall de facto handlagts under en hel mansålder, vilket kan skrämma i väg de flesta, där det visat sig att de också kan agera mera för rättsprocessens överlevnad i systemet, än att lösa en eventuell konflikt. Alltså skulle jag tro de flesta avstår om de kan, även om de har rätt i sak, är det således enklare, och även bättre att leva med än en eviglånga och oändliga rättsprocesser, rättsprocesser som även kan förvandlas till ärenden utan varken mål eller annan mening för den klaganden. Pengar betyder i regel heller inte något i de sammanhang där människor djupt kränkts, och redan fått sina liv förstörda, exempelvis genom olika rättsövergrepp.

Rättsövergrepp skadar inte bara enskilda människor och familjer utan på sikt hela samhället. Att rättssystemet håller angripare om ryggen upplevs av brottsoffer som att staten stöder terror mot den egna befolkningen.

Etiketter Rättsävsendet