När vi blir överkörda av rättssystemet. Då ska vi helst inte reagera. Kanske är det meningen att vi ska skämmas också. Kanske vi ska göra som ett par grannar till oss. Tiga.
Eftersom vi inte alls tiger så får vi istället höra många dolda berättelser. Även de tigande berättar. Deras son blev dömd för misshandel utan bevisning. Jag kan ju förstås inte veta att de inte blåljuger bara på deras berättelse, men jag känner deras sorg.
Det är förstås så vi skulle ha reagerat. Tigit. Istället berättar vi för alla som vill höra. Då och då skriver jag till riksdag och regering och JK och JO och en eller annan journalist och så vidare. Det blir då och då några mer eller mindre intetsägande svar. Det finns ingen granskning av rättssystemet, helt enkelt. Det finns många som inte vill tro att verkligheten ser ut som den gör. Vi som klagar är bara besvärliga helt enkelt. Vi måste ha fel eftersom det känns så oerhört obekvämt, hela problemet. Men antingen lever man eller så dör man, något annat finns inte. Rättshaverist javisst.
Etiketter Juridik, Life, Rättsväsendet
