Politiker uppfostrar oansvariga medborgare

Politiker försöker uppfostra oansvariga medborgare. Målet måste vara att få den som är sjuk alltför länge att lämna ifrån sig sin bostad. Det måste ju vara samhällsekonomiskt det enda rätta, så slappa som de långvarigt sjuka är. Latmaskar, helt enkelt. Fy dem.

Svensk rättsröta

Vittnen straffas mer än förövare. Vem är förvånad – det svenska rättssystemet är till för förövare. Det är designat för förövare. Angripare och förövare. Allra strängast är de mot den som försvarar sig själv, eller någon annan. Fy dem. Och fy dem som utmålar domstolarna som knäppa. Och allt är de dumma tidningarnas fel.

Granska domar – är det möjligt?

Stefan Wahlberg granskar domar. Är inte det majestätsbrott i Sverige? Kan man påstå att domar är exempelvis komiska, rättsvidriga eller ologiska? Kan man dessutom påstå att domare ofta låter sig radiostyras av egna fördomar och klichébilder av hur de tror att världen ser ut? Tänk om allmänheten tappar förtroendet för rättsväsendet då? Är det inte bättre att journalisterna lallar med så att folk håller sig lugna och tror på myndigheterna och rättsväsendet och storebror och så? Vilken illlojal journalist!

Sjukförsäkringen och mytbildningen

Att uppfostra folket så att de tar sig i kragen och går ut och jobbar även om de är sjuka, det är takter det. Här kan man exempelvis finna röster från dem som tycker att sjukskrivna personer, som kommer att få svårt att klara tillvaron eftersom de varit sjuka längre än reglerna föreskriver,  inte har några rättigheter eftersom sjukskrivning handlar om latmaskar som inte tagit sig i kragen.

Nu har forskaren Björn Jonsson granskat den höga sjukfrånvaron i Sverige och ger en annan bild. Han skriver att det havererade rehabiliteringssystemet är den mest trovärdiga förklaringen, inte överutnyttjande eller påståenden om fusk. Så när vården inte klarar sitt uppdrag så får man helt enkelt låta det gå ut över svårt sjuka människor. Någon måste ju ta smällen, eller hur?

Tydligen har man använt skattemedel för att öka kontrollen av de svenska medborgarna:

”Myterna om överutnyttjandet har haft stor betydelse för utvecklingen på policyplanet. 2005 gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen Försäkringskassan extra resurser till att anställa 300 nya kontrollanter som skulle ägna sig åt slumpmässiga kontroller och misstänkt fusk i de olika socialförsäkringarna. Dessa kontrollanter lyckades under sina första två år att få 378 fuskare lagförda, alltså drygt en per kontrollant. Av dessa var det bara en liten andel som hade fuskat med sjukförsäkringen”.

Våra styrande har alltså både till vänster och höger uppfattningen att svenskarna bör kontrolleras mer och att de har för mycket rättigheter och för lite skyldigheter, även om de skäl som anges inte stämmer med verkligheten. Vad kan detta kontrollideal och denna storebrors- alternativt nedlåtande attityd tyda på? Finns det ett litet inbyggt Stasi-ideal alternativt feodal-ideal bland våra styrande? Som leder till samstämda resultat – mer makt till godtyckliga myndighetspersoner som kan trycka ned vem som helst av de vanliga medborgarna?

Hur illa kan det vara?

Myndigheterna kräver oerhört mycket av medborgarna. Exempelvis när Skatteverket ändrar sitt eget beslut retroaktivt och kräver ett litet företag på över 800000 kronor att betalas inom några veckor. Eller långa förklaringar till Försäkringskassan om varför man egentligen inte kan arbeta direkt efter att man genomgått exempelvis en stor operation. För att inte tala om den insats som krävs för att få rätt i en domstol.

Kan det vara så att myndigheterna glömt varför de kommit till och vem som betalar deras löner? Kan man ana tecken på att de genomgått en målförskjutning? De gör inte vad de ska. De har tappat bort målet med verksamheten? Kanske de numera är till för att skydda vissa personer men inte andra? Kanske de särskilt tycker om aggressiva angripare med uppsåt att skada eller döda, men i sjävla verket hatar den som griper in? Kanske de medvetet motarbetar företagare med initiativkraft? Kanske de medvetet motarbetar invandrare med initiativkraft, flyktingar med goda flyktingskäl men håller krigsförbrytare och brottslingar om ryggen? Kanske de medvetet motarbetar sjuka människor som har långa sjukdomsförlopp och kronisk värk? Kanske de vill sortera bort dem?

När ska vi kunna ställa dem till svars? När ska Sverige återinföra tjänstemannaansvar och inrätta en justitiemordskommission? Hur långt ska det egentligen gå innan svenskarna protesterar? Kanske de helt enkelt aldrig kommer att protestera?

Tjänstemannaansvar

Att återinföra tjänstemannaansvar är en tanke som verkar intressant. Författaren skriver att:

”Det här går inte. Det är blåögt att ens tro att en hel förvaltningsapparat; Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen etc. bara består av goda människor. Det finns givetvis företagshatande neurotiker, aktiva alkoholister, kokanister, latmaskar, hysterikor, skolkare, socialt inkompetenta, isolerade, psykopater etc. där också! Varför ska den offentliga sektorn vara en soptipp för? Ställ krav på personalen! Avskeda de icke-fungerande, och höj lönen för de som vill något”.

De har råkat ut för en oväntad skatterevision:

”mig planerade de att sätta på parkbänken”

men de tycks ha kommit ur knipan genom att utreda sina utredare.

”De är nog inte vana vid att bli reviderade, kontrollerade och uppkollade”

Bra gjort. Mera sådant – varför låta sig hunsas av företagkrossarna Skatteverket? Eller av andra maktmissbrukande myndigheter?

Civilkurage, nödvärn och risken att bli dömd

Lena Viktorin förespråkar civilkurage. Just nu pågår en utredning på regeringens initiativ om att införa en så kallad civilkuragelag. Regeringen tycker att alla ska vara skyldiga att gripa in när en annan människa befinner sig i nöd. I dag är en person som bevittnar ett brott inte skyldig att ingripa. Författaren tycker att det är en självklarhet att gripa in för att stoppa brott.

Lena Viktorin tror att det räcker med att höja rösten eller att säga ifrån ordentligt. Men människor påstås även ha rätt att använda våld för att stoppa brott. Vidare påstår Mårten Schulz i samma artikel att det är mycket ovanligt att den som griper in för att stoppa ett brott i sin tur döms för själva ingripandet.

– Rättsligt finns det inga problem med att gripa in, lagen kräver inte att man tänker över situationen, säger han. Man får använda så mycket våld som nöden kräver. Enligt lagen får man också använda ett visst mått av övervåld, om det går att bevisa att situationen är så allvarlig att det svårligen går att besinna sig, påstår han också. Han är forskare på juridiska institutionen på Stockholms universitet.

Det finns många andra bland de som kommenterar som tycks ha andra erfarenheter av verkligheten:

* PellduSvele, 28 år: Men vi blir ju lärda att man inte skall ingripa själv, utan vi måste ringa polis. Blandar du dig i så blir du själv åtalad för någonting.

* pattegoesbananas, 21 år: Är du man som trots allt gripit in i en misshandel – dra från platsen innan polis anländer. Risken finns att du får ditt civilcurage i rumpan.

* CrankyYankee, 52 år: I princip ska alla gripa in alltid när det är befogat och någon behöver hjälp. Det handlar om att kunna se sig själv i spegeln. Själv griper jag alltid in sen får det bli vilka konsekvenser det blir. Det rekommenderas dock varmt att avvika från platsen innan myndighet infinner sig.

* Bkupan, 44 år: Mitt råd är: Grip inte in!! Du har allt att förlora med tanke på vad som händer efteråt. Finns ingen som skyddar dig, utan allt som händer är att brottslingen får reda på vem du är, och det finns stor risk att du får betala med både fängelse och böter. Detta får myndigheterna ta på sig, de har skapat det här sjuka systemet där brottslingar har alla fördelar. Innan det blir ändring så är det bara att låta saker hända, förhoppningsvis tar idioterna i regeringen reson när nog mycket hänt? Fast det kan vara för sent, de har skapat den här attityden och mentaliteten, och den kan vara nog svår att ändra i efterhand… Skyll er själva, lagstiftare och jurister!!! Ni får det samhälle ni förtjänar…

* AndersAA, 36 år: Hade Anna varit en man hade hon troligen blivit åtalad för misshandel. Och glöm försäkringspengar om du blir skadad när du ingriper.

* captainX: För några år sedan stoppade jag en pågående misshandel. Det var två grabbar i tjugoårsåldern som gav sig på en äldre man. De gav sig istället på mig. Jag försvarade mig och lyckades få in en rak höger på den ena killen och de avvek skyndsamt. Tre månader senare blev jag fälld för detta i domstol. Inte en chans att jag någonsin ingriper igen.

* Ignatius R, 2 år: Här i landet är ju alltid skurkarna i fokus. När man läser om någon som är gripen är det bara den gripne det skrivs om och hur dåligt han mår. Offren är det ingen som bryr sig om. Om man slår ner någon skurk så åker man ju dit för det är så synd om skurken. Då minskar så klart lusten att hjälpa andra.

* torbjörn67: Omfler griper in så blir vi tryggare”???? Ja detta gäller ju bara enbart den som utövar våldet, griper vi andra in så är det ju vi som får ta STRAFFET! Det funkar inte på detta vis snälla AFTONBLADET! För så här är vår politik, och så här fungerar våra myndigheter, Det är förbaskat pinsamt hur det är i menlösa,idiotiska och totalt fjolliga SVERIGE!

* sancum, 36 år: Hmmm, på sistone har faktiskt juristerna satt fast flera som försökt hjälpa andra och ganska tydligt kommunicerat att den som hjälper någon som utsätts för brott kommer att spikas fast vid väggen av maktgalna jurister. Det finns inget som juristerna hatar mer än den som ”tar lagen i egna händer”. Den som vågar hjälpa, trots juristerna, gör klokt i att oskadliggöra gärningsmannen ordentligt och sedan försvinna från platsen och skaffa ett bra alibi.

* oleolle, 49 år: Civilkurage!! Det är något alla skulle vilja använda ofta men när så är fallet så är det ALLTID den som griper in som står åtalad!! FLATHET är ledordet för Sverige, och det är politikerna som har sett till att så är fallet… Lärare får inte ingripa, medborgare får inte………

* tech, 26 år: Ni som är rädda för att själva åka på pisk, ok hoppa över. För er som är rädda för att åka fast, hjälp era bröder och systrar och dra sen. Se till att gärningsmannen är neutraliserad och lämna platsen.

* Schaublin, 58 år: Brorsan ingrep mot ett gäng artonåriga vandaler som lekte Karate Kid och gav en av dom en käftsmäll så att hans veka pubertala käkben gick av, snorisarna springer hem till mamsen som ringer Tusse som hämtar brorsan med tio man, åklagaren åtalar, brorsan får 6 månader på kåken och 120 lakan i skadestånd till valpen, men OK,det inkluderade faktiskt de femtio kronorna för snorisens nerblodade kepa! Så, vem fan har lust att lägga sig i?

* tedalbnotfa, 40 år, åstorp: en kvinna blir påhoppade ute av en man, min man såg detta och ingrep, klart det blir ”handkraft”. 6 månader och skadestånd blev resultet… för min man! ser man något och det inte hjälper att man säger -fy nu är du dum, sluta med det- så på med en papperspåse och led dig därifrån… så är nämnligen lagen utformad.

* AftonbladetSugerfett, 20 år: Självklart ska vi säga ifrån och notera, men att ingripa fysiskt avråds bestämt ifrån, med sossarnas fjollagar ”förövaren hade nog en svår barndom”, blir det du som ingrep som får sitta i fängelse. Lätt att vara efterklok och säga att så och så mycket våld var ok, när adrenalinet rusar och man utsaätter sig för fara för någon annan. Hjälpa till? Ja, men först nya nödvärnslagar.

* McSwede, 31 år: Vad är gränsen för övervåld då jag, en stor man på nästan 2 meter, ingriper. Om det är en betydligt mindre kille kan jag tänka mig att jag åker dit som fan bara för en rejäl smäll. Men behövs det så ingiper jag. Men inte vill jag stanna och prata med polisen.

* Salai: till Leffoo, som argumenterat för att det ”är värt det” att ta straffet för ingripandet: Det säjer du vännen, efter du suttit inne och mer eller mindre har hela livet i ruiner, samt din mentala hälsa efter en fängelse vistelse är katastrofalt illa. Men visst ser du det som ”värt det”…Usch vad jag inte klarar av dessa lögnare, INGEN skulle hjälpa till om dom visste att våldtäkt på kåken var resultatet av din humana sida att vilja hjälpa. Nej detta är ett problem för polisen, samt ett otroligt korkat skapat problem av politiker, alla vill ju hjälpa till, det ligger i naturen, men vi blir straffade för det.

* Dubbeldiagnosen: Civilkuraget är ju en upmaning att göra en kriminell handling.för här i svergie har ju brottslingen lagen på sin sida.och offret är den skyldige. SKULLE ALDRIG FÖR MITT LIV FÖRSÖKA ATT HINDRA ETT pågående brott.eftersom tjuven får mitt person nummer då,och kan hämnas

* cynic2, 41 år: Rättsligt finns det inga problem med att gripa in, lagen kräver inte att man tänker över situationen.” Men om du efter att inte ha övervägt situationen använder en gnutta mer våld än vad en domstol efter flera veckors överväggning kommer fram var det minsta som nöden krävde så blir du fälld.

* CPOlle, 41 år: Kommer aldrig att gripa in. Det handlar inte om civilkurage, det handlar om att jag inte vill bli dömd. Svensk lag, men det är bara att acceptera, politikerna har bestämt det.

* Salai: GRIP INTE IN, du kommer bli anmälld och straffad för det, det har visat sig förr, det kommer visa sig igen. Svenska lahgar sätter stopp för att vi kan vara humana och mänskliga mot varandra

* gorang10, 51 år: Så länge man riskerar ganska lätt att bli stämd av gärningsmannen eller straffad få saftiga böter eller fängelse för att man griper in under pågående brott, så kommer folk akta sig för det så långt det går.

* tech, 26 år: Jag uppmanar ALLA att ingripa! Med mycket eller lite våld, NI avgör. MEN VÄNTA INTE PÅ POLISEN! Hjälp era bröder och systrar, men lita inte på polisen, de litar inte på oss!

* gistad, 59 år, linghem: ja det skulle jag, men man måste bli bättre skyddad i lagen, som det är i dag är det större risk att jag blir lagförd än brottslingen

* Rabbovic, 23 år, Göteborg: ”Om fler griper in blir världen tryggare”… På andra ställen i världen möjligtvis.. Men om man ingriper i detta landet blir man ju själv dömd för det ena och det andra.. Jag och en vän var på väg hem ifrån krogen i Göteborg, halvvägs hem såg vi en man i 30-40 års åldern som låg och slet av en tjej hennes kläder vid sidan av gångbanan halvvägs in i skogen, så vi slog på honom lite, höll kvar honom och ringde polisen… Tacken vi fick för det, 3 månader öppen anstalt och drygt 20.000kr i skadestånd, vardera. Så sluta snacka en jävla massa skit era korrupta idioter. Hjälp ingen annan, för det finns INGEN i detta landet som håller din rygg när du själv försöker hjälpa till. Den enda som var tacksam var tjejen, det räcker gott och väl för mig, men borde jag och min vän bli straffade för att vi räddade henne från att bli våldtagen? Bra land. Styrs av idioter.

* nila, 52 år: Det är tvärtom typiskt att den som ingriper själv blir åtalad för brott. Särskilt om det är en våldsam och/eller hotfull situation. Nås-fallet är ett exempel. Det finns många fler även om juristerna vägrar se dem.

* laoku, 56 år: Sen när man ska förklara för senila nämndemän/kvinnor som aldrig ha varit i sådana situationer och kommer med dumma saker som ”var det verkligen nödvändig att slår till (när man bli attackerad med kniv) kunde du inte prata med dem? Kände du dig verklig hotad eller ville du bara slå till och spela hjälte? Varför väntade du inte på polisen? Jag hade tur som blev frikänd. Enligt min dåvarande försvarare var det högst ovanlig.

* Cicero7, 50 år: Jag säger som många andra här att man måste veta att man har rättvisan MED SEJ om man griper in. Inte MOT sej. En kille i Råå fick 1½ års fängelse för misshandel för att han slagit 2 slag mot gärningsmannen istället för 1 slag. Han förhindrade att en kvinna blev ihjälslagen. Och varför skulle det vara graverande i domen att han var kampsportare. Ja menar, Vilken TUR att det finns folk som tränar så att dom kan gripa in effektivt i sådana situationer och visa civilcurage. Jag skulle själv aldrig gripa in med denna lagstiftning.

* laoku, 56 år, oxelösund: I helvete jag gör, fick en läxa som räcker för livet. Ingrepp en gång. / månader misstänkt för misshandel och övervåld. Senare blev jag frikänd pga. nödvärn. Men inte nog med detta senare ansökan för vapenlicensen fick jag neckad i första instansen pga. av denna händelse. Fick senare mina licenser (Sportskytte). Det som jag har lärd mig utav detta är att titta åt andra hålet så länge det inte gäller mina anhöriga eller andra närstående. Lagen är på brottslingars sida när det gäller sådant och brottslingarna är medveten om detta faktum ung som äldre brottslingar. Nästa gång det händer ser jag till att det inte finns vittnen och gör slut på aset.

* tech, 26 år: Stor chans att man hjälper till när man läser om killen som fick fängelse när han, enligt tingsrätt, använde för mycket våld, när han räddade en kvinna från att bli strypt av en totalt galen man. Vad kan vi då lära oss utav detta? Jo, lita inte på polisen, de kommer inte lita på dig. Hjälp dina medmänniskor, men vänta inte på att polisen kommer till platsen om du har utnyttjat våld. Hjälp till och dra innan polisen kommer helt enkelt!!

* BEMCID, 44 år, Uppsala: Problemet med att använda våld är att det ofta sitter en bunt nämndemän efteråt och förklarar att använt våld var oförsvarligt utan att ha en aning om situationen. Vad gäller lagstiftning riskerar den att bli lika verkningslös som lagen om sexköp. Vem ska kunna bli fäld för passivitet om han/hon säger att hon upplevde att ett ingripande skulle innebära personlig livsfara? Eller kommer nämndemän även här att utan insikt om situationen hävda att fara inte förelåg i det fall man avstår från att ingripa?

* Nobullshit, 39 år: Skall det bli någon ordning på detta så måste nödvärnslagen göras om eller tillämpas mer till förmån för den som försvarar sig själv eller någon annan. Tingsrätterna har avkunnat mängder med bisarra fällande domar mot människor som handlat i nödvärn (som sedan i många fall blivit friade i högre instans). Angriper man någon eller någons egendom så skall man inte vara juridiskt skyddad mot oproportionerligt våld – bara mot extremt övervåld.

Det verkar finnas olika verklighetsuppfattningar här. Jurister brukar bestämt hävda att avvikande uppfattningar som ger uttryck för missnöje med rättssystemet, exempelvis med avseende på nödvärnsrätten, beror på stämningar uppiskade av media:

”Men reaktionerna skapar ju ni. De flesta som reagerar har ju inte läst domarna. Jag är övertygad om att reaktionerna inte alls hade blivit så starka om man hade läst tingsrättens dom. Det var ju kanon av SvD att ni lade ut domarna på nätet men trots det är det uppenbart att de flesta inte har läst dem, utan bara korta referat av domarna och dessa ger en onyanserad bild”.

Denne jurist tror sig veta, att reaktionerna härstammar ifrån av media uppdiktade historier som lässvaga medborgare oreflekterat tror på. Av samlingen kommentarer på civilkurageartikeln ovan kan man däremot få ett intryck av att en hel del är självupplevt och en hel del är egna slutsatser och reaktioner på rättsväsendets agerande. Vad är det som ger juristen hans ”övertygelse”? Min teori är just nu att den är typisk för välutbildade jurister som skolats in i ”den dömande rollen” med inslag av kåranda, auktoritetstro, skråtänkande, missriktad idealism samt konsten att bortse ifrån andra människors situation och ifrån andra delar av verkligheten.

Myndigheters passivitet, bristande service och allvarliga kunskapsbrister

JO kritiserar Försäkringskassan för passivitet, bristande service och allvarliga kunskapsbrister. I ett av de granskade ärendena fick en person vänta i åtta månader på beslut om ersättning, trots att Försäkringskassan visste att personen inte hade någon annan försörjning. Man kan undra vad Försäkringskassan egentligen har för mål med sin verksamhet. 

Våra myndigheter stöder ont uppsåt

Rättsväsendet tycks nå nya höjder i Nås-fallet, se domar i tingsrätt och hovrätt samt en rad artiklar i olika tidningar, såsom Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Mannen som med ont uppsåt tar sig in i en äldre dams bil och försöker strypa henne får ett lindrigt straff. Straffrabatt på grund av skador ingår i bilden. Mannen som försöker hindra honom får ett strängare straff, eftersom han i ett snabbt förlopp slår ett slag för mycket. Vår tes om rättspraxis (tumregler för förenkling av en komplex verklighet för sömniga eller överbelastade jurister) får stöd. Den aktuella tumregeln är här att ”minst skadad är mest skyldig”.

Bland sociala medier tycks världen uppdelad i upprörda medborgare, vilka räknas i tiotusental (exempelvis Facebook-grupper här och här), samt skeptiker som vänder sig emot denna upprördhet  och försvarar rättsväsendet (exempelvis Facebook-grupper här och här), vilka räknas i hundratal. Debatt är förstås bra, alla kan inte tycka likadant.

Men många skeptiker är nedlåtande och arroganta och kallar sina medmänniskor för ”pöbeln”, ”idioter”, och liknande. Så jag hoppas jag har fel när jag tycker det verkar som om många av dem är jurister eller juridikstuderande. Det verkar som om de är auktoritetsbundna och argumenterar på alla möjliga sätt för att försvara sitt skrå. Som det tycks.

En som tycks veta att all opposition mot rättsväsendet skapas enbart av media, men icke alls av rättsväsendets agerande, kommer till tals här. ”Reaktionerna skapar ju ni” (dvs tidningarna). ”De flesta som reagerar har ju inte läst domarna”. Denna jurist, som är forskare och lärare i juridik, utgår alltså ifrån att de flesta som reagerar inte har läst domarna utan enbart tidningarnas förenklingar. Det enda som behövs är därför mer förklaringar för folk. Om de nu är kapabla att förstå den komplicerade juridiken. Liknande inställning fast mer rått uttryckt, ”den dumma massan”, osv., har många av de bloggare som tycks tycka att folk som reagerar är hopplösa och icke läskunniga.

Att försöka förklara juridiken för allmänheten är ett utmärkt initiativ. Fattas bara annat. Men att blanda ihop begreppen så att man utgår ifrån att alla opposition mot jurister i myndighetsställning skulle bygga på okunnighet är arrogant och bidrar till en djup spricka i förtroendet för samhällssystemet. Minst sagt.

Otroligt

Mirakel.

Men hur kunde vi bli räddade?

Systemet är fortfarande lika skruvat. Grymt, fullt av UFO-moralister. Vansinninga dårar med alldeles för mycket makt. Stollejockar. Det är lite överlevar-effekt – varför just vi?

Tacksamhet.

Men också vrede.

Allt lättade. Men alla år, då? Och alla andra, då?